Min fotoresa till Dolomiterna och Slovenien - En dröm i bergens värld

Berg har alltid fascinerat mig, så det var inte konstigt att jag längtade efter att besöka Alperna igen. Tidigare har jag varit där på vintern och sommaren men den här gången lockade hösten i Dolomiterna, en tid då bergen sveps in i mjuka dimmor och landskapen fylls av en mystik och magi, perfekt för fotografering. Slovenien var däremot ett mer outforskat land för mig. Jag hade aldrig varit där tidigare, men blev helt såld när jag såg en video på YouTube av RMM som under en tågluff bland annat besökte Lake Bled. Sedan dess har jag drömt om att få uppleva det själv. Jag genomförde dessutom hela resan med tåg, vilket gjorde upplevelsen ännu mer speciell. Att färdas långsamt genom dom olika landskapen, där varje sträcka blev en del av äventyret.

Min resa började tidigt på morgonen den 23:e september på tåget i Stockholm. Efter en serie byten och en natt på tåget anlände jag till slut i Selva di Val Gardena där jag checkade in på Hotell Risaccia. Ett fantastiskt hotell beläget precis vid skidbacken. Där hade jag eget kök vilket gjorde att jag kunde spara mycket pengar på att laga egen mat. Balkongen hade utsikt över både skidbacken och bergen. Varje morgon levererades färskt bröd, vilket verkligen var en lyx. Personalen var mycket hjälpsam och hotellet höll genomgående hög standard. Rekommenderar starkt!

Vallunga – En stillsam dal, fylld av liv i skogens djup

Redan första dagen begav jag mig ut på en liten tur i den lilla dalen Vallunga, som låg ungefär en 20 minuters promenad från mitt hotell. Jag bestämde mig för att ta en genväg genom skogen i hopp om att få fotografera något vilt djur. Jag hann inte mer än 50 meter in i skogen förrän jag stötte på ett rådjur som låg och vilade. Med kameran i handen var jag snabb på att ta några bilder innan den sprang iväg. När jag sedan tittade upp fick jag syn på ytterligare två rådjur som betraktade mig från en bit upp i backen. Det kryllade verkligen av liv i skogen.

Därefter fortsatte jag mot Vallunga, en mycket vacker dal med ett litet kapell som jag använde flitigt för att göra bilderna mer intressanta. Här experimenterade jag också med att ta bilder från låg vinkel, en teknik jag lärt mig på olika fotokurser. Det ger en fantastisk effekt och gör bilderna mer dynamiska och levande istället för platta och ganska ointressanta.

Jag tog mig även tid att utforska Selva di Val Gardena, staden jag bodde i. En fantastisk skidstad omgiven av majestätiska berg i 360 grader. Staden är inte bara en vinterdestination utan bjuder även på en otrolig naturlig skönhet året runt, med vyer som verkligen tar andan ur en.

Murmeldjur och sportbilar vid Passo Sella

Dagen därpå besökte jag Passo Sella. Trots att vädret var dystert med regn och tät dimma, bestämde jag mig för att åka dit eftersom jag fått en gratis bussbiljett från hotellet som jag kunde resa fritt med i hela Dolomiterna under hela veckan. Detta område är känt för den majestätiska bergstoppen Sassolungo och den ikoniska liften. Sikten var däremot nästan obefintlig den dagen, så jag valde att vandra upp för en närliggande kulle.

Plötsligt fick jag fick jag syn på ett murmeldjur cirka 50 meter bort. Snabbt bytte jag till mitt 70-300mm teleobjektiv och började försiktigt smyga mig närmare. Mitt mål var att komma så nära som möjligt och samtidigt hitta en position lite underifrån för att fånga den perfekta bilden jag hade visualiserat.

När jag kommit tillräckligt nära, hukade jag mig ner och komponerade bilden med gräset i förgrunden, murmeldjuret skarpt i fokus i mitten och bergen i bakgrunden. Jag lyckades ta några bilder innan den försvann ner under jorden. 

På vägen nedför kullen upptäckte jag ytterligare ett fantastiskt fotomotiv, en slingrande väg som elegant följde bergens konturer. Tidigare hade jag hört ljudet av sportbilar, så jag positionerade mig strategiskt och väntade tålmodigt i regnet och kylan. Efter cirka trettio minuter utan en enda sportbil började jag röra mig neråt igen när jag plötsligt hörde motorljud. En hel karavan av sportbilar närmade sig uppför bergen. Jag sprang snabbt tillbaka till min utvalda plats och lyckades fånga några bilder av bilarna. Därefter sökte jag skydd i värmestugan, där jag njöt av en varm choklad, mycket nöjd med dagens lyckade bilder.

En oförglömlig utsikt från St. Christina

Dagen därpå besökte jag St. Christina och gav mig ut för att utforska staden, självklart med kameran i hand.

Genom Google Maps upptäckte jag en fotopunkt som verkade erbjuda en fantastisk utsikt över Sassolungo. Faktiskt ett ganska bra tips, att använda Google Maps för att hitta de bästa vyerna. Enligt den skulle vandringen ta ungefär en timme längs en slingrande bilväg, men typiskt mig valde jag den raka vägen uppför berget, vilket ledde till några ganska branta partier innan jag tillslut nådde toppen. Men ansträngningen var verkligen värd mödan, utsikten över Sassolungo och hela Val Gardena dalen var alldeles magisk.

Sagolandskapet vid St. Magdalena

Följande dag tog jag bussen till St. Magdalena, en plats jag länge drömt om att fotografera. Jag hade studerat platsen noga och visualiserat den perfekta bilden, men visste att vädret skulle spela en avgörande roll. Vägen dit ledde genom en charmig bondgård med betande hästar och får, innan man nådde den lilla kullen där fotografer samlas för att fånga det perfekta motivet. Turen var på min sida med vädret, och jag kunde föreviga den vackra kyrkan med dom majestätiska bergen som bakgrund.

Jag tog hundratals bilder från olika vinklar för att hitta den optimala kompositionen, samtidigt som jag ibland fick vänta på att molnen skulle lätta från bergstopparna även om det gav en ganska imponerande effekt när molnen vilade över bergskedjan. Då och då passerade lokala bönder på sina traktorer och jag kunde inte låta bli att tänka vilken dröm det skulle vara att arbeta som bonde på en sådan sagolik plats.

Lift upp till Sassolungo

Denna dag återvände jag till Passo Sella i strålande solsken och bestämde mig för att ta liften upp. Det är en ganska liten gondol med plats för endast två personer. Man får vara på tårna när man ska stiga på då liften inte bromsar in någonting.

Väl uppe möttes jag av en spektakulär panoramautsikt över bergsmassiven och massvis av fallskärmar i luften. Restaurangen var dock en besvikelse med små portioner till överpris.

Efter nedfärden bestämde jag mig för att fotografera den slingrande vägen jag fotade några dagar tidigare fast idag från ett nytt perspektiv. Jag vandrade uppför vägen tills jag hittade den perfekta positionen. Sedan började en längre väntan på bilar. Efter ett tag dök äntligen en röd Porsche upp, och jag lyckades särskilt bra med en bild bakifrån där bilen kontrasterar vackert mot den klarblå himlen.

Angelägen om att fånga den slingriga vägen på bild fortsatte jag uppåt till en ny position. Med bara 15 minuter kvar till sista bussen började jag känna tidspressen och gav mig själv fem minuter till. Precis då dök det upp en lite äldre bil som faktiskt passade motivet bättre än någon annan sportbil. Jag positionerade mig i sluttningen utanför vägen, med kameran i väghöjd och resultatet blev precis som jag hade hoppats. Sedan var det bara att springa nedför berget för att hinna med bussen hem.

Den perfekta bilden över Seceda

Sedan kom min sista dag i Italien och målet var Seceda. Denna destination hade jag medvetet skjutit upp under veckan i väntan på optimala väderförhållanden. I mina tankar hade jag visualiserat en perfekt bild där Secedas branta bergstoppar mötte molnen vid den dramatiska bergsväggen. Efter en gondoltur och en bergbana, följt av en kort promenad, befann jag mig plötsligt mitt i ett molntäcke. Sikten var begränsad och min första tanke var att det var kört.

Medan jag stod där och väntade hörde jag en guide berätta för andra besökare att det bara var att vänta ut molnen, och att om man hade tur skulle molnen dra bort. Och mycket riktigt började molnen långsamt att försvinna, och framför mig öppnade sig en scen som var precis som jag hade föreställt mig. Den skarpa kanten av bergskedjan mötte molnen på andra sidan på ett alldeles magiskt sätt. Det var otroligt vackert!

Sedan vandrade jag ner på bergskedjan och kom återigen in i molnen. Plötsligt fick jag syn på en person i beiga kläder som började klättra upp på en liten klippa och slog sig ner på toppen. Jag lyckades fånga ögonblicket och blev faktiskt ganska nöjd med bilden. 

För att spara pengar valde jag att vandra ner istället för att ta liften, ett beslut som visade sig vara värt varenda steg. De första vyerna var hisnande där berg och moln smälte samman i ett dramatiskt skådespel.

Jag fick även se två rovfåglar som svepte över mitt huvud. En kungsörn och en dvärgörn. Strax därefter hörde jag ett läte en bit bort och upptäckte en spillkråka högst upp i en gran. Med försiktiga rörelser närmade jag mig och lyckades ta en bild.

Längre ner i skogen stötte jag på en ekorre som fridfullt satt i sitt träd tills jag kom och störde.

Halvvägs ner öppnade sig en fantastisk vy där jag kunde fotografera bergbanan som försvann rakt upp i molntäcket. 

Min vandring fortsatte i rask takt mot Ortisei, och landskapet förändrades gradvis. Nu passerade jag bondgårdar med kor, små hästar och olika fåglar som alla blev motiv för min kamera.

Men den mest spektakulära synen väntade när jag vände mig om. Där, som hängande i luften, tronade en bergstopp bland molnen i vad som måste vara den mest magiska vy jag någonsin skådat. Det såg ut som om berget svävade på molnbädden. Jag komponerade bilden så att omkringliggande träd och grenar bildade en naturlig inramning.

Utmattad men överlycklig tog jag bussen tillbaka till Selva di Val Gardena, där kvällen avslutades med en välförtjänt hämtpizza medan jag packade inför morgondagens resa mot Slovenien.

Drömmen vid Lake Bled

Tidigt på morgonen var det dags att resa vidare till Bohinj, Slovenien. Jag visste att detta skulle bli den enda dagen med bra väder under hela vistelsen, resten av tiden väntade regn. Eftersom att jag ville fotografera vid Lake Bled och vädret skulle försämras, bestämde jag mig för att raskt checka in på Apartmaji Lipa. Lägenheten var betydligt mindre än mitt tidigare boende men mycket fräsch och välskött. Den låg ovanpå en matbutik, vilket gav ett perfekt centralt läge i den charmiga lilla staden. Trots en redan lång resdag, från tidig morgon till eftermiddag begav jag mig tillbaka till tåget.

Om det var det värt ansträngningen? Utan tvekan! Vid Lake Bled möttes jag av en förtrollande syn. En charmig liten kyrka på en liten ö, speglad i sjöns kristallklara, turkosa vatten. Det var som en scen hämtad ur en dröm.

Under min promenad runt sjön hittade jag en fantastisk utsiktsplats på motsatta sidan från tågstationen. Härifrån kunde jag verkligen ta in hela magin, hur den frodiga grönskan från träd och berg omslöt den turkosblåa sjön, med kyrkan som en perfekt mittpunkt.

En ensam kanotist gled fram över vattenytan i den fridfulla tystnaden. Det hela kändes nästan overkligt. Till slut var jag tvungen att skynda tillbaka för att hinna med sista tåget hem.

Resans sista dagar

De följande dagarna dominerades av ihållande regn. Jag anpassade mig genom att hitta ett gym i Bled där jag kunde träna. En annan dag upptäckte jag en löparbana där jag överraskande nog slog mitt personliga rekord. Aldrig tidigare hade jag sprungit på en bana med så vacker utsikt.

Dagen avslutades sen med en klassisk Cevapcici.

Min sista dag ägnades åt fotografering i Bohinj, där jag lyckades fånga flera fina bilder. Jag har verkligen lärt mig att uppskatta det mystiska höstvädret och hur det kan förhöja fotografiernas stämning. Särskilt nöjd är jag med bilden över skogen i Bohinj. 

Sedan var det dags för hemfärd med en övernattning i Hamburg på vägen. Efter 4202 kilometer med tåg, 20 tågbyten och besök i 6 olika länder var jag tillslut hemma. Totalt tillbringade jag 2 dagar och 25 minuter på tåg, och varje minut kändes som en del av äventyret. Jag har verkligen börjat uppskatta tågresandet. Det ger en unik chans att upptäcka världen längs vägen och låta resan bli lika minnesvärd som målet. Vilken resa! Ser redan fram emot nästa äventyr!